Paparazzo-thomas

Var man än befinner sig så är det alltid någon som har kamera..

I’m going pink.

.. och det är ju faktiskt ganska kul att ha bevis på att man var där Sen att jag sprungit så koncentrerat att jag inte upptäckt den lilla klunga som hejjade på mig (hur kunde jag missa SEMLA?!), är en annan sak. Patrik stod i alla fall med båda hundarna och hejjade på mig lite senare i loppet, när det bara var tre kilometer kvar, och då sprang jag förmodligen så pass mycket långsammare att jag inte missade dem Gibson stod och viftade på svansen och Semla rullade sig i gräset.. sötkorvarna

Nu skall vi snart åka och gratta Linnéa på hennes 28-årsdag. Hurra, hurra, hurra! Det ryktas om tårta och Thomas arraksbollar. Det känns som jag vill yla som en varg Vi skall också titta på Järnets änglar - en film inspelad här i Luleå, med den centrala delen av handlingen förlagd (typ) på Patriks gamla arbetsplats. Skall bli intressant att se, hoppas den är bra!

Ps – vid två tillfällen under loppet så började det snöa; lätt snö som inte märktes på marken.. men ändå.. och titta på träden på bilden – inte ens våren är i sikte.. – ds

Så hur gick det?

Tja, helt okej. Första gången jag sprungit en mil (i Portugal gick jag bitvis) så jag måste säga att jag är nöjd Som vanligt kan jag alltig ha gjort det bättre eftersom jag, när loppet är slut, inte ens känner mig trött.. det är så jäkla irriterande att jag inte får med mig huvudet när kroppen är stark. Dessutom irriterar det mig att jag inte vågar starta långt fram i ledet utan startar i den sista halvan, vilket gör att de första 5-10 minutrarna promenerar vi mest.. Det SKALL jag inte göra om på Vårruset nästa vecka!

1:01:11 blev tiden och vi fick en guldpeng i mål Hade jag haft klocka på mig och sett att jag låg nära timmen hade jag anstängt mig på slutet för att få en tid under timmen. Får önska mig en puls-/löparklocka till nästa år

På det hela taget nöjd. Nu skall jag hoppa in i duschen och sedan mysa med hundarna. Patrik har åkt en sväng till gymmet.

Uppladdning

Sitter och tvingar i mig en tallrik havregrynsgröt med russin och mjölk. I köket står vattenflaskan och väntar på att tömmas. Jag fyller på för att kroppen skall orka en mil. Har aldrig brytt mig förut men efter en träningsresa vet jag till och med hur viktigt det är med stretching efteråt

Det är långt ifrån lika varmt idag som det var på bilden.

Jag är långt ifrån en löpare. Min kropp är för tung, jag har inga mil i kroppen (förutom de två 11 km-loppen i Portugal) och mitt psyke tar mig inte längre än att jag ger upp när det blir lite tungt. Så vänta er ingen skräll idag heller. Var glad om jag tar mig runt