Rödakorsmöte igår som kanske resulterade i någonting bra. Timmen med Helen var i alla fall värdefull – jag träffade henne både i egenskap av tjänsteman och vän. Jag har känt mig ganska uppgiven en tid men vill inte lämna Röda korset. Jag brinner för idén, för synsättet och allt Röda korset står för. Min uppgivenhet har gällt just detta som jag tycker de är på väg att tappa. Kanske finns det en ljusning.
Upp-och-ner-dag idag som resulterat i både skratt och gråt. Jag har tröstat, gratulerat och även förundrats. I mitt arbete har jag fått mottaga en hel del fina ord. På hemmaplan har jag tränat PSI och lidit med min man som inte mår bra – har yrsel, kräks och sover mest. Gränsen mellan arbete och hemmaplan är förresten väldigt flytande numer.
Slutligen är det fredag imorgon och då startar jag slutet på veckan med att besöka tandläkaren. Förhoppningsvis sista gången med denna helvetestand men jag får nog inte ha så stora förhoppningar. DYRT som fan kommer det i alla fall att bli men så har vi hållit på snart ett år också. Jag skall fråga om vi kanske skall dra ut den, vore kanske bäst?
TACK snälla bror som fixade Internet. You made it happen. Annars hade vi säkert stått utan än idag 
Senaste kommentarer