Törst

Det var längesen jag varit så törstig som jag varit idag. Och fortfarande är. Hur mycket jag än dricker så känns det som om det bara rinner ut igen fast utan att jag behöver gå på toaletten. Det liksom absorberas av min kropp. Till och med när jag nu sitter och tittar på fjärden nedanför mitt fönster så känns det som jag vill dricka upp det.

Har varit hos T & L idag. Syftet med besöket var egentligen att Patrik skulle hjälpa till med en grabbgrej men resultatet blev ett helt annat. Eftersom jag var sugen på bakismat köpte vi med oss två familjepizzor med tillbehör och satt och snaskade ute på deras altan. Soligt och varmt – javisst. Efterhand dök även mina föräldrar upp och ner slank även en bit morsdagstårta. Närheten till älven gjorde även att hundarna fick ta ett eftermiddagsdopp. Till deras förtjusning förstås.

Nu har jag tittat på Aschberg & Fylking på TV8 eftersom de är i Luleå och längtar efter Patrik som är hos sina föräldrar och kramar sin mamma. Tänkte ta en liten promenad med mina trötta hundar men det verkar som att ingen av oss är speciellt motiverade.. I morgon inleds månad juni och ännu en arbetsvecka.

En mil i svinheta löparskor

Luleå stadsmara firade trettio år i år (liksom jag) och gjorde det med varmaste dagen hittills. Ja, men grattis ullis. Tiden är ingenting att skryta med (1.07.51) – betydligt sämre än i fjol men med tanke på att jag väger 7 kg mer, är tämligen otränad i jämförelse med förra året samt hettan, så är jag glad att jag tog mig runt. Jag gick inte en enda gång, trots att det ibland kanske såg ut som att jag skulle stanna i fart. Men så stannade jag och drack på båda vätskekontrollerna, vilket jag aldrig brukar göra. Men det var nödvändigt. Tur kollegorna från Röda korset var på plats för det var ganska många som inte pallade i värmen. Ja men jo.. jag är rätt glad och stolt ändå

Käkade middag med Emma sedan och efter ett raskt klädbyte så drog jag iväg på inflyttningsfest hos Linda. Där blev det rosévin, bubbel och snacks. Var egentligen inte sugen på utgång men ville inte att kvällen skulle ta slut så vi åkte in till Färjan. Såklart. Svinmycket folk trots utbyggnad. Drog dit Emma också, som var på fest på annat håll, så vi hade sällskap hem över en hamburgare. Tack fina tjejer för en helkväll ute!

Idag är jag lite bakis och på tyck-synd-om-mig-humör-trots-att-jag-vet-att-det-är-mitt-eget-fel. Försöker hälla i mig vätska men jag är ju så dålig på att dricka. Skall snart åka till Notviken och hälsa på gänget, kanske krama mamma på mors dag också om hon mår bättre. Varmt idag igen.. måste väl börja dra fram sommarkläder eller nåt.

Försommarkväll

Det är en fantastisk försommarkväll ute. Faktiskt första kvällen vi obekymrat kan ha balkongdörren öppen utan att frysa om de nakna fötterna. Jag sitter och bränner favoritlåtar till milen imorgon (bäst att ha bra musik i öronen så jag inte tänker på hur förbannat tråkigt/jobbigt jag tycker det är) samtidigt som jag dricker ett STORT glas vatten för att, så att säga, vattna mig själv inifrån. Det är ju ingen direkt hemlighet var jag tycker om varma dagar – och i morgon skall det bli typ 25 grader varmt. Det kommer bli svettigt.

Till mamma och lille Anton hälsar jag krya på er. Till syrran att det var såå roligt att höra av dig idag. Till Emma att vi ses i morgon över käk. Och slutligen till Linda att jag kommer på inflyttningsfesten med glatt humör.

Skyddad: Solarium = fristad?

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Bloggcitat

Läste just en bra mening i en blogg jag följer: vi bor norrut och av någon konstig anledning är det ett väderstreck som folk aldrig kommer på att det går att resa till.

Det är ganska konstigt faktiskt. Det sägs att vi bor i världens ände; så långt bort osv. Men för oss som bor här uppe så bor ju NI långt borta. Det är en lika lång resa för oss att komma och hälsa på er, för att inte tala om lika kostsamt. Det finns en civilisation här uppe också, jo det är sant! Vi får ofta höra att vi kan slå flera flugor i en smäll om vi åker ner – hälsa på fler personer vi känner. Men om jag bara vill hälsa på dig? Eller du mig? Det är som om nattågen bara går åt ett håll, eller flygplanen bara kan landa på Arlanda.. men det är fel, jag kan bevisa det. För när jag bodde i Stockholm/Eskilstuna så var resan hem till föräldrarna här i Luleå mycket kortare.

Jag kan också tycka att jag bor långt ifrån ”allt”. Det var trots allt en av anledningarna till att jag flyttade söderut en gång i tiden. Och kanske en anledning varför jag flyttar härifrån igen. MEN.. det är dags för många att släppa den där attityden att det är vi här uppe som skall vara mobila.

Gibson hos veterinären del.. 100?

Idag har Gibson varit hos veterinären. Igen. Nytt kateterprov har tagits i urinblåsan och återigen en väntan ligger framför oss. Måtte vi slippa trycka i honom mer antibiotika.. Denna gång utfördes provtagningen utan lugnande – veterinären trodde inte det skulle behövas trots att han trycker in en slang genom urinröret och det gick alldeles utmärkt. Duktiga killen tillhör en minoritet på ungefär 20% som klarar det utan lugnande. Han är van att vara hos veterinären.. Däremot har han fått en kur kortison två veckor eftersom han troligtvis fått en allergisk reaktion efter vår långvandring i fredags. Det rinner vätska ur både ögon och öron och är alldeles rött. Vilken TUR att ett veterinärbesök redan var inbokat sedan tidigare. Vilken TUR att vi har så fantastisk veterinär att han tar sig tid att titta i både ögon och öron trots att han egentligen inte hade behövt göra det

Semla var också med förresten. Hon & jag satt i väntrummet och hade social träning. Det blev nospuffar med både stora och små Hon är verkligen lugn & snäll.

Schysst bloggare

Jag har blivit bra på att blogga, have I not? Vill bara meddela att jag är på gång! Efter en lååång promenad med Emma & Semla så lovade jag Patrik att städa tredjerummet så det är bäst jag håller vad jag lovat

Helgens andra lördag

Helgens andra lördag har snart nått sin ände. Har en cheese cake i ugnen, bara för att det är gott. Och syndigt. Patrik sitter vid matbordet och läser, hundarna ligger och sover i soffan. Har spårat med Gibson i kväll. Nästan 600m blev det, trots att jag tänkte lägga ett kort spår som första spår efter helgens ide. Men han klarade det galant, naturligtvis. Och stoltheten när han bär älgklöven till bilen är rörande att se. Nu är det slut på spår i anlagsklass – nu skall han ut på öppna.

Har förresten sett två usla filmer – Allt flyter och Bröllopsduellen. Hoppas verkligen The black balloon är bättre annars har jag helt kastat 120 kronor i sjön. Skall förresten bli skönt med söndag imorgon, det är rätt jobbigt att vara ledig. Också.

Åh nej, sol!

I många hushåll längtas det efter sol och vackert väder, ja det är nästan så att det blir depression vid mulet väder. I vårt hushåll är det tvärtom. Vi applåderar mulet väder och suckar när solstrålarna ändå letar sig förbi molnkanten*. Förutom Semla då förstås – hon ligger gärna ute i solen och steker.

Men nu rullar tunga, svarta åskmoln in från Bodenhållet så solen går förhoppningsvis i moln snart och vi här på trettiosjuan kan andas ut och komma igång med dagen. Har i och för sig varit till jobbet en sväng och delat ut de nya grejerna till alla avdelningar, men det var ingen direkt ansträngning.

* morgon- och kvällssol gillar jag. Det är härligt, romantiskt, uppiggande och rofyllt Bara den inte är för het så man inte kan ta långpromenader med Gibson eller en löprunda. Solljus skänker trots allt glädje.

1,5 mil till fots

Klockan är snart 21:30 och jag har nästan nyss vaknat efter en drygt två timmars siesta. Vi har alla fyra legat i sovrummet hårt på rygg; helt slut. Men vad har vi gjort?

Jo, vi ville ge hundarna en rejäl skogspromenad. Jag mindes att jag sett en skylt vid E4:an några mil utanför Luleå där det står Vandringsled. Så efter en liten färdknäpp, som för mig innebar nya Sandwich, bytte jag till strumpor och skor och så begav vi oss ut till skogs. Det blev inte riktigt den vandringsled jag sett från E4:an eftersom vi inte hittade infarten dit, men väl en annan vandringsled som vi lyckligtvis snubblade över. Och denna vandringsled visade sig bjuda på överraskningar i varierad terräng och fantastiskt fågelkvitter.

Hundarna visade vägen.

Tydliga, bra skyltar.

En av några mindre trevliga raksträckor.

Till slut fick vi se några fädbodar och.. är det en.. ko?!

Jo, det var en ko. Om än gjuten och tidlös

I en av fädbodarna hittade vi gamla foton som visade hur det såg ut där förr i tiden. Intressant! Vi skrev även i en gästbok som låg uppslagen på bordet.

Vackra mannen.

Vackra storis.

Vackra lillis.

Tur det fanns vatten efter vägen så hundarna kunde svalka sig i det solvarma.

Totalt tre gamla boplatser passerade vi och vid den sista stötte vi plötsligt på ett modernt konstverk, ditsatt nu i maj 2009. Spännande kontrast till allt det gamla.

Totalt promenerade vi 1,5 mil och det hettade både  i ansikte och under fötter när vi äntligen var framme vid bilen igen efter ca tre timmar på luffen. Då åkte vi direkt in till stan och hyrde film och köpte pizza. Snacka saltsugna vi var.. Men det var fantastiskt. Riktigt härligt. Och hundarna njöt. Det gör vi om (men då med matsäck med)