”Det visste ni inte om mig”

22 april 2009 § 8 kommentarer

Idag på planeringsdagen berättade jag för mina medarbetare att jag brukar måla i målarbok. Allihop skrattade. Inte bara det att de har en ung chef – hon MÅLAR I MÅLARBOK också! Hahaha.. 😀

But hey, that’s me and I like it 🙂

Annonser

Lösenordsskyddad: Reality check

21 april 2009 Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ledighet skänker livet åter

5 april 2009 § 2 kommentarer

Ingen träning i helgen men sovmorgon till halv åtta, morgonpromenader med hundarna, shopping med syrran, mrunch på max, umgänge med Linnea, Linda & Sofia, kaffe & bulle hos Malin, film, städning av tredjerummet (ehm, ännu inte gjort men det är planerat 😉 ) samt bus med Leya, Gibson & Semla på isen. 

Skidåkning med 900 m stigning

5 april 2009 § 6 kommentarer

Jag träffade några jag kände i väntan på bussen mot Björkliden. Så jag slapp bo i stuga med okända. Vilken tur jag har! Eller, som Åsa säger, jag måste ha föds under en lycklig stjärna (på tal om att jag blivit invald i SKTF:s styrelse – en helt annan historia).

Efter en sju timmars lång bussresa landade vi i Björkliden och mina stugkamrater langade direkt fram både öl och vin. Jag drack till att börja med en Pepsi Max (yngst som jag var). Sedan blev det After Ski och förfest; middag och snöskulpturtävling. Jag spelade också biljard och dansade några steg.

Björkliden ligger alldeles vid den berömda Lapporten.

I en broschyr hittade jag information att Sveriges högst belägna fjällstation fanns inom en mil från stugbyn, så jag bestämde mig för att bege mig dit på lördag. Ensam. Packade lite dåligt men jag tänkte inte vara borta så länge.. (trodde väl inte direkt att jag, i mitt något bakfyllda tillstånd, skulle orka ända fram). Vallade Emmas skidor lite bakhalt men jag är ju stark i armarna, så.. 😉 Problemet var väl att det bara var uppför. Och uppför. Varenda muskel i min kropp sved, så jag stannade på en lite klipphylla för att andas ut litegrann. Och passade då på att fota med mitt nya objektiv ( 😛 ).

Skaplig stigning hela vägen. Där åker även slalomåkarna.

Utsikt över Torne Träsk. Röd markering visar vägen jag dittils åkt.

På min fortsatta färd stötte jag på tre damer och slog följe med dem. Alltid roligare med sällskap, tänkte jag.

De påminde mig om att vi måste fika också. Inte bara hurta.

Två av dem vände tillbaka till stugbyn, men hon till vänster och jag fortsatte och peppa varandra några timmar till. Ibland svek vårt mod – men vi var aldrig nära att kasta in handduken! En mil klättrande på fjället, med 900 meter stigning, är inte detsamma som en mil på fastlandet, så det tog tid. Drygt fyra timmar närmare bestämt, innan vi var framme vid vårt mål – Låkktatjåkk0 fjällstation.

Nästan så vi trodde det var en hägring..

Det sluttade nedåt på båda sidor om stugan. Snacka bra läge 😉

Där kissade vi och drack varmt vatten innan vi vände tillbaka. Och då var det plötsligt 900 meter nedför. Jag var LIVRÄDD! Och fort gick det – på 1 timme och 20 minuter var vi hemma. Och efter en dusch, ombyte, middag och några vinglas visade det sig att jag var uttorkad. Hur? Kräktes och fick sedan förbannad frossa som inte avhjälptes ens med tre täcken. Jag stannade hemma och mina stugdamer tog tag i festandet på egen hand.

Några av alla arton slalomnedfarter.

Hittade några hundar att stilla min abstinens på.

Jag var inte bakis som många av mina medresenärer när bussen väl tog oss tillbaka till kusten. Jag hade en helt fantastisk helg och hoppas jag får tillfälle att umgås med mina nyfunna vänner fler gånger 🙂

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för april, 2009.