14 februari 2011 § Lämna en kommentar

Hur kan någon tro att det kommer funka?

Annonser

Två månader

10 februari 2011 § 4 kommentarer

Det har varit två makalöst händelserika två månader jag varit borta härifrån. Några korta ord..

Jobb, långt träningsuppehåll, död, födelse, separation, vinterkräksjuka, stockholmsresor, Kiruna, snöstormar, bilkörning, tårar, julafton, vänskap, True Blood, massage, glädje, utekväll, vintersol, ny mobil, kärlek, jobb, vin, ensamhet, funderingar, Mad Men, bilprovningen, syskonbarn, komptid, övertid, hundar, drömmar, bio, Arlanda Express, nätshopping, fackliga uppdrag, Functional Moves, jobb, bakning, rutiner, öronproblem, trettio minusgrader, tre plusgrader, ensam nyårsafton, socker, fantastiska vänner & familj.

I december påbörjade Patrik sin femton veckor långa praktik. Han var hemma över jul och i år firades julafton hos mina föräldrar, tillsammans med alla hundar och mitt yngsta syskonbarn med föräldrar. Det blev en lite alternativ jul med andra matsorter och liten julgran. Som jultomte sågs jag, krypandes på alla fyra.. Julafton övergick i nyårsafton, som firades ensam tillsammans med hundarna och god hemlagad mat (för en). Inledde med mysigt nyårsfika som jag bjöd familjen på. Utan hundarna hade jag inte klarat denna ensamhet – det är ett jag kan säga. Och inte utan körkort för den delen 😉 Hundarna har sovit med mig, ätit med mig, shoppat med mig, jobbat med mig, promenerat med mig, följt med mig på äventyr och bara.. varit med mig.

I övrigt har perioden dominerats av jobb, träningsuppehåll (som jag försöker ta mig ur, se Mål 2011) och resor till Stockholm – två fackliga resor och en privat. Patrik gör just nu sin praktik på Arlanda Express och det är inte ett tåg som går av för hackor. Min privata nöjesresa i slutet av januari var nog den bästa resan till Sthlm som jag någonsin gjort. Dels fick jag träffa Patrik efter två veckors bortavaro och dels fick jag umgås med syster & syskonbarn. Middag hos Annica & Martin, fika med Maria (från Norberg) och så fick jag prova på Militärträning (NMT) tillsammans med syrran och ett galet gäng. Det var cool!

Denna vinter har varit snörik, kall och mörk. Jag har varit trött. Nu längtar jag efter vårsol och solglasögon 🙂

De flesta måltider sker framför teven.. det gillar hundarna 😉

Äntligen har SOLEN börjat skina igen! Livet återkom.

I sviterna av vinterkräksjukan vägde jag blott detta. Det är en siffra ni aldrig får se igen!

Min nya sängkamrat. Han ligger, helt ärligt, såhär på natten – med huvudet på husses kudde.

Jag har fått riktigt långt hår! Dock skall jag klippa mig lite nu i februari.

Allt detta vita vill jag skall bli grönt. Och blått. Och somrigt!

Samiskt bak

24 juli 2010 § 2 kommentarer

 Efter att jag uppdaterat föregående inlägg åskade det ett tag och sedan sprack himlen upp i ett fantastiskt solsken. Jag snörde på mig löpardojjorna och sprang snabba 20 minuter (84% av maxpulsen) och tog sedan mina medhavda hantlar (har endast 2×7 kg med viktplattor men bättre än ingenting!) och körde 50 sumo high pull, 50 hantelpress med benböj, 50 burpees och 50 situps. Hade fortfarande pulsklockan på mig men har inte noterat varken puls eller kcal. Vet bara att jag kände mig ruskigt nöjd efteråt 🙂 (innan jag duschade sopade jag garaget och då noterade jag 28 kcal minus.. många bäckar små va? 😉 )

Sedan bakade pappa & jag samisk glödkaka – Gahkku – på farmors gamla stekhäll. Fantastiskt gott och smöret rann mellan våra fingrar när vi var ”tvungna” att provsmaka 😉 Sedan kom Patrik hit lagom till vår lilla bjudning. Vi åt grillade laxkotletter från Tornedalen och till efterrätt bland annat gårdens jordgubbar från Luleå, som Patrik hade med sig. Han hade även tagit med sig vår jordgubbsplanta från balkongen och äntligen är det röda bär på den 🙂

Jag måste bara säga.. sömn och återhämtning är A och O för formen! MIN form i alla fall. Jag har inte en form för fitnesstävling, BODY-omslag eller Sports Illustrated – för dessa anses jag tjock. Skall jag se ut som de personerna gör så måste jag gå ner en sisodär.. 10-15 kilo. Det är mycket. FÖR mycket. Däremot är jag otroligt nöjd med min form ”där under” ( 😉 ), för jag har muskler. Muskler som gör att jag fungerar perfekt för det jag företar mig. Jag kan lyfta tungt, kasta snabbt, sitta ihopkurad för att i nästa sekund explosivt kasta mig ut. Jag läser som bekant en del fitnessbloggar och det är svårt att inte rent formmässigt jämföra sig med dem (och då är jag ju tjock, hehe) men det som faktiskt gör mig lite ledsen är att de sällan eller aldrig skriver om deras kropp som KROPP. Som en fungerande och komplicerad maskin med själ. Jag är i alla fall oerhört glad att min kropp är stark, frisk och välmående! Men.. det är klart jag också är nyfiken på hur MIN kropp skulle se ut med några kilo mindre underhudsfett.. 😉

Etiketter

20 juli 2010 § 2 kommentarer

Vi människor har en tendens att sätta etiketter på allt och alla. Det hör liksom till. Och är ofrånkomligt. Medvetet eller omedvetet. Skall jag sätta etikett på mig själv så är jag just nu en blandning av (i följande ordning)

  1. matte
  2. dotter
  3. faster
  4. syster
  5. svägerska
  6. brorsdotter

Hemma i Luleå, en vardag, ser det helt annorlunda ut. Då kanske ordningen snarare skulle se ut som följer

  1. chef
  2. fru
  3. matte
  4. polare
  5. granne
  6. dotter
  7. syster
  8. brorsfru
  9. sonhustru
  10. gymdeltagare
  11. gäst
  12. kund

osv.. osv.. osv..

Hemma i Luleå är man ju någonting i det oändliga. Går kanske egentligen inte att sätta en ordning på det, som det går här. Och det är väl det som gör det så himla skönt! Man behöver liksom inte vara någonting speciellt utan bara vara.. Koppla av. Vara sig själv till 100%. Fast nog saknar jag ändå att vara fru.. och den punkten kommer tillbaka redan på torsdag, då Patrik kommer tillbaka hit för att hämta hem mig 😀 Dotter-punkten är just nu alldeles för påtaglig 😛

Mina helger

14 februari 2010 § 8 kommentarer

Det är verkligen ingen action i mig på helgerna. Det är som om jag personlighetsförändras när jag är ledig. Jag hoppar inte ur sängen utan somnar gärna om både en och två gånger, promenaderna är inte lika raska, jag kan se förbi det lilla stökiga, soffläge framför teven är NÄSTAN okej och lusten för matlagning är i det närmaste obefintlig. Men det värsta är ändå att jag inte prioriterar träning när jag är ledig. Då jag verkligen har tid.

Skall det alltid vara såhär? Att helgerna är en ständig återhämtning. Hur skall man bli herre över sin kropp igen? Är det vana som gjort mig såhär? Upp på hästen igen liksom.

Men jag trivs med mina helger. Längtar till dem. Sovmorgnar med varma hundar under täcket, mysiga promenader då skrattet bubblar i hela kroppen, glas återanvänds gång på gång för man äter och dricker hela dagarna, sport eller romantiska komedier avhandlas under täcket i soffan och det äts pizza, asiatiskt eller hamburgare till middag. Det är bara förlusten av träningstid jag grämer mig lite över.

Nu har jag nyss ätit frukost framför datorn och skall fortsätta sitta här och titta på Drop dead Diva med en liten chokladbit i handen. Solen skiner idag också och vi har redan tagit en långpromenad plus att jag hunnit duscha. Patrik & Mr T håller på med bilen och jag bara njuter av egentid 😉

Vilken debatt! Pust!

7 februari 2010 § 3 kommentarer

Barnfrågan är sannerligen ett hett ämne att diskutera 😉 Tankarna på bebis har följt mig nu så många dagar (två kollegor till mig väckte den i måndags) att jag snart vill ha barn för att se vad ni pratar om 😉 Skämt å sido, jag hoppas i alla fall att vi respekterar varandra även om vi har olika åsikter. Caroline skrev ett otroligt bra inlägg som gjorde att min förståelse ökade, och ni kan läsa mitt svar för att kanske öka förståelsen för mig. Varken Patrik eller jag känner oss färdiga med oss själva, med våra yrken, med vår tillvaro. Och detta trots att vi rent materialistiskt och praktiskt kanske borde ha det. Ja, jag lägger ner mycket energi på jobbet – och jag gillar det. Liksom Patrik kommer göra med sin utbildning detta år. Och ja, ibland tycker jag det blir för mycket ens med hundar. Inte för att jag någonsin känner att jag inte vill ha dem, utan för att de just nu egentligen inte får plats någonstans.

Om/när vi blir med barn och jag säger: Att vi inte gjorde det här tidigare! så är det inget konstigt. Det säger jag om det mesta 🙂

Så svårt att förklara vad jag menar

7 februari 2010 § 2 kommentarer

För att replikera på några kommentarer angående bebistankarna: jo, jag har hört det där från många andra – att man aldrig haft bebissug och längtan efter att bli förälder förrän man fått barn, men att barnet/-en nu naturligtvis är det bästa man har. Det förstår jag mycket väl, och det är ju inte konstigt att man inte vill ha det ogjort 🙂 MEN.. varför skaffar/får man barn då? Om man aldrig tänkt på det innan liksom.

Patrik och jag pratade om det igår. Hur det även möttes när vi var med barn för några år sedan. Vi var nygifta och då är det väl naturligt att man behåller ett barn? Vi är ju gifta. Det är liksom ett naturligt steg – pojke möter flicka, blir kära, skaffar bo tillsammans, knyter hymens band, blir föräldrar. Men bara för att ”det skall vara så” betyder väl inte att det är rätt? Jag förstår inte varför man skall diskutera att skaffa barn bara för skaffandets skull? För det är så det känns. Man ”skall ha” barn för att.. tja.. för att samhället säger så? Evolutionen. Jag är ganska gammalmodig i mycket av det jag gör, men i detta fall kanske jag är modern? Jag tycker inte nödvändigtvis att ett barn är en naturlig följd av pojke möter flicka och knyter hymens band. Patrik vill inte ha barn (just nu) pga. en hel del anledningar men kan nog tänka sig om två år eller så. Det kan han inte svara på. Och det känns ganska fuckat att planera men det är väl så livet ser ut? Jag får en ström av panik genom kroppen när jag tänker på att bli gravid i morgon men skulle jag bli det får vi ta diskussionen då.

Jag vill bara inte att vi skall ångra någonting. Men hur man än vrider på det så blir det väl fel.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Tankar.